Stämningsfulla kulturlandskap och hotade djurarter.

Förutom den typiska skärgårdsnaturen finns det också unika naturtyper på Örö. De mest värdefulla av dessa är de oersättliga hedarna och sandstränderna. Dessa har förblivit oförändrade medan ön var stängd som en fästning. 

Örö kustfort är ett synnerligt intressant besöksmål i skärgårdshavets nationalpark. Huvudön omfattar cirka tvåhundra hektar, men till totala arean kan även närliggande havsområden och småöar inkluderas. Förutom det typiska skärgårdslandskapet, förekommer även vissa unika naturtyper på ön. Av dessa utgör sandstränderna och torrängarna de dyrbaraste naturtyperna.  

Både på torrängarna och på sandstränderna förekommer ett flertal sällsynta växter. Till de ovanligaste arterna tillhör back- och fältsippan, som påträffas på torrängarna. På sandstränderna finns vissa för atlanten typiska västarter, varav en stor del är synnerligen sällsynta. Som exempel kan strandkvickrot, sandstarr och sandrör nämnas. Synligaste växten på stränderna är utan tvekan den speciella strandkålen, vars population på Örö är Finlands största.

I Örös moskogar kan man hitta flera för Salpausselkä typiska växtarter, varav många som blivit allt sällsyntare på fastlandet. Till de mest iögonenfallande växterna kan man räkna kattfoten, som förekommer allmänt på Örös torra åsar. Vid tallskogarnas kanter hittar man bland annat den vackra ögonpyrolan. Andra sällsynta växter är exempelvis triften, som blommar på öns södra delar. På sandstränderna kan man med lite tur stöta på den taggiga sodaörten.

Ovanliga växter hämtar ofta med sig ovanliga fjärilar. På vissa områden, såsom på torrängarnas backtimjanfält, hittar man arter såsom dubbelbandade ljusmotten, som på fastlandet är en sällsynt art men på Örös torrängar tillhör de vanligaste fjärilsarterna. Under juli- och augustimånad kan man stöta på en av Finlands mäktigaste dagsfjärilar, apollofjärilen, vars största populationer befinner sig på Örös närområden. Av andra ryggradslösa djur kan man med tur stöta på labyrintspindeln, som väver en trattliknande fångstnät i låg vegetation.

Örö är en drömplats för fågelskådare. Sydliga läget i ytterskärgården är på många arters migrationsrutt. Exempelvis infaller arktiska fåglarnas migration ofta kring dessa områden. Den varierande vegetationen gör dessutom ön till en bra rastningsplats. Av ovanliga sparvfåglar är bland annat mindre flugsnapparen, lundsångaren och många nattsångare årliga gäster på ön. Under öns korta historia som ett ornitologiskt besöksmål har flera sällsynta arter redan påträffats. Exempelvis under sommarmånaderna är Örös sydliga läge idealiskt för att stöta på kentska tärnan, vars närmaste häckande populationer befinner sig på Estlands kust.

Speciella häckande arter på Örö är bland annat härmsångaren, som är synnerligen vanlig på ön. Av skärgårdens sällsyntaste sparvfåglar är höksångaren årligen förekommande på Örö. Höksångaren hittar man lättast i början av juni på öns södra delar, när hanfåglar visar sin sångflykt på sina revirer som består av öppen buskmark.  

(https://www.utinaturen.fi/oro/natur)